SSU gav mig en röst

SSU måste bli bättre på att nå målet om att organisera unga, men vi får inte glömma att vi också existerar för att ge individer en politisk makt över sina liv, det skriver Ali Reza Yakhdani, Ledamot av SSU:s Förbundsstyrelse i en replik till Nathan Carlshamre.

Nathan Carlshamre skriver i sin debattartikel ”Vad gör ens SSU?” att SSU pratar för mycket om siffror och statistik, och för lite om vårt huvudsakliga kärnuppdrag: Att organisera ungdomar. Han beskriver hur SSU befinner sig i en organisatorisk kris, och att potentiella lösningar på problemet hade kunnat vara att klippa bandet med det socialdemokratiska partiet, starta ett mer allmänt vänsterförbund, och satsa mer på kultur och läger.

Befogad kritik

Jag håller till viss del med om Nathans kritik, men inte nödvändigtvis hans lösningar. Det stämmer att vi måste bli bättre på att diskutera och debattera vårt mål om att organisera fler ungdomar. Vi har inte varit tillräckligt bra på det området. Vi måste också bli bättre på att tydliggöra våra mål. Vi ska inte framstå som ett förbund där fokus är på det Nathan beskriver som karriärmöjligheter och likes på sociala medier.

Jag håller däremot inte med om hans lösningar. Vi har nämligen ett annat huvudsakligt mål: Att ge människor en chans, och en röst, att få politisk makt över sina liv.

Min berättelse

Jag själv gick med i SSU 2014 när jag blev värvad av mina gamla barndomsvänner från Rosengård. Vid denna tid hade jag varken drömmar eller visioner om min framtid, och levde en livsstil som inte hade slutat särskilt bra om jag hade fortsatt. Jag kanske inte ens hade varit vid liv, som många jag känt inte längre är.

När jag växte upp hade jag inte någon tillit eller kunskap om politiken. Jag kände mestadels besvikenhet och ilska. Jag minns exempelvis ilskan efter att kommunen sålde ut den lokala fritidsgården och öppnade upp en privatskola. Den ilskan fanns där eftersom jag och mina vänner påverkades av det beslutet. Min uppväxt och mitt umgänge har präglats av orättvisor som hade kunnat undvikits ifall vi hade haft en god representation bland beslutfattarna.

Inte för vår statistik eller karriärmöjligheter, utan för att vi kan ge makt åt en person som kanske annars hade varit maktlös.

Men jag minns också när mina barndomsvänner berättade om SSU. De berättade hur SSU samlade, skolade och påverkade. Om hur antalet är vår styrka till positiv förändring i samhället. Så jag gav det en chans. Och här är jag idag, killen från Rosengård, 8 år senare, som kan konstatera att SSU har gett mig en plats, en röst, och en maktposition som jag aldrig hade fått i ett förbund utan den partipolitiska plattformen.

Så ja, vi måste bli bättre på att prata om hur vi organiserar fler ungdomar, men vi måste också erkänna att varje ungdom som vi engagerar är en vinst. Inte för vår statistik eller karriärmöjligheter, utan för att vi kan ge makt åt en person som kanske annars hade varit maktlös.

För övrigt håller jag med Nathan om att vi borde satsa mer på kultur och läger, och hoppas att få träffa Nathan för fortsatt samtal vid nästa läger vi har!