Vi socialdemokrater måste sluta vantolka varandra, Elise Dahlin

Om vi socialdemokrater inte kan föra en vettig dialog, hur ska det då kunna fungera för israeler och palestinier? Självklart är vi emot ockupationspolitiken, skriver Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner, i en replik till Elise Dahlin.

Elise Dahlin ifrågasätter i sin artikel den 17/5 om vi i Socialdemokratiska Israelvänner verkligen är socialdemokrater. Det korta svaret är givet: Vårt parti förespråkar en tvåstatslösning och är således för både Israel och Palestina.

Det längre svaret handlar om grundläggande konfliktlösning – för att lösa en konflikt måste man lyssna på varandra. Den som lyssnat vet att ett av de främsta skälen till att vara Israelvän är solidaritet med judar. Efter flera hundra år av rasistiska massmord, vars värsta uttryck var Förintelsen, är det givet att stötta en självständig judisk stat.

Den som lyssnat vet också att vi har två socialdemokratiska systerpartier i Israel. De har lång historik inom socialdemokratisk ideologi och politik. Tage Erlander, statsminister 1946–1969, var en stor Israelvän och under hans tid var även Israel socialdemokratiskt. Kibbutzerna sågs som exempel på hur socialism kunde byggas i praktiken. Hela landet styrdes av arbetarrörelsen, på ett unikt sätt. Histadrut, motsvarigheten till LO, var inte bara ett fackförbund. De grundade även kooperativa ”socialistiska konglomerat” och var landets största arbetsgivare. Även statsminister Göran Persson var en stark Israelvän.

Sedan dess har det blåst högervindar i såväl Sverige som Israel. Israel sticker dock fortsatt ut på ett positivt vis. I Global Rights Index (en rapport utgiven av ITUC, den internationella fackliga samorganisationen) rankas Israel i den näst bästa gruppen i världen. Grannländerna, såsom de palestinska områdena, ligger i botten. På samma sätt är det med andra progressiva värderingar. I Israel går hundratusentals i Pride. I grannländerna inklusive Palestina tycker nästan ingen att homosexualitet ens ska vara accepterat i samhället. Feminismen? Samma sak där. Israel är ett betydligt mer jämställt samhälle än länderna runtomkring.

Den israeliska vänstern har dessutom utgjort grunden i fredsrörelsen. Yitzhak Rabin anses ha varit närmast att lösa konflikten. Likt Olof Palme mördades han av en politisk meningsmotståndare. Ehud Barak erbjöd senare Arafat 99,5 procent av Västbanken, men Arafat sa nej.

När ovanstående fakta och narrativ är helt okända blir det uppenbart vilka brister det finns i den utbildning som vissa inom arbetarrörelsen har fått gällande Israel. Särskilt tragiskt är det att Dahlin tror att vi skulle förespråka en politik byggd på någon slags opposition mot mänskligheten. Att anklaga oss för att sympatisera med den typen av politik vore lika bisarrt som att anklaga socialdemokratiska Palestinavänner för att stödja fängslande av homosexuella, terrorism eller judehat. Eller för att förespråka utbredd korruption och auktoritärt styre.

Dahlin tror bland annat att vi är för bosättnings- och ockupationspolitik. Detta samtidigt som det står klart och tydligt i alla våra presentationer att vi är emot ockupationspolitiken. Återigen, vad är det för fel med att lyssna på varandra för att undvika sådana missförstånd och vantolkningar? Den israeliska bosättningspolitiken och tanken om att ta över hela Västbanken, som finns i delar av den israeliska högern, ihop med den palestinska terrorismen och tanken om att ta över hela Israel, är två av de största hindren för fred. Vi är således väldigt kritiska till båda idéerna.

Det finns de som är emot en tvåstatslösning och använder bosättningarnas existens som ett argument för att inte kunna eller behöva realisera denna lösning. Då är det, ur ett lösningsfokuserat perspektiv, viktigt att peka på att såväl Arabförbundet som några av de mest betydelsefulla israelisk-palestinska organisationerna som jobbar för en tvåstatslösning, har hittat en utväg för tvistefrågor som denna. De utgår helt enkelt från 1967 års uppdelning och gör landbyten: Palestina får visst israeliskt land, och Israel får visst palestinskt land (för de bosättningar som ligger närmast Israel), i ett 1:1-byte.

Att missförstå och vantolka andra socialdemokrater är helt fel väg att uppnå fred och försoning. Om vi socialdemokrater inte kan föra en vettig dialog, hur ska det då kunna fungera för israeler och palestinier?

Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner

Denna artikel är en replik:
Socialdemokratiska Israelvänner – är ni ens sossar?