SSU: Hjälp oss bygga ett Sverige där ingen lämnas utanför

Sverige behöver en politik som både förebygger och bryter segregationen. Därför måste vi tillsammans ta fram radikala förslag så att Mikael Damberg öppnar plånboken, skriver Arian Twana och Mariam Asghari, SSU:s talespersoner för utbildningspolitik respektive bostadspolitik.

Vi bor i ett av världens mest segregerade länder. De som drabbas värst av det är vi unga. Beroende på vilket postnummer vi har finns det enorma skillnader. Inte bara på våra inkomster, utan också på våra skolresultat, vårt valdeltagande och risken för att hamna i kriminalitet. I vissa stadsdelar tar nästan alla elever studenten och studerar vidare. I andra stadsdelar är det större sannolikhet att unga hoppar av skolan än att de tar gymnasieexamen.

Men ojämlikheten är ingen naturlag, utan resultatet av politiska beslut och en brist på politisk vilja att förändra.

Regeringen vill ha hårdare straff, fler kameror och fler poliser. Frågan är om det verkligen kommer att lösa något som helst? Om Sveriges problem med kriminalitet berodde på bristande hårda tag skulle det väl finnas lika många gängkriminella födda i Örgryte som i Bergsjön?

Regeringen kanske inte inser det, men Sverige behöver en politik som både förebygger och bryter segregationen. Alltså en aktiv bostadspolitik som inte lämnar stadsutvecklingen åt marknadskrafterna. En politik som säkerställer att jobb och utbildning är tillgängliga för alla, inte bara de med “rätt” postnummer eller efternamn. Och en skola där alla barn ges samma möjligheter, oavsett var de bor.

Integration handlar om att skapa förutsättningar för alla att delta i samhället. Det handlar om språk, arbete och gemenskap. Därför kan socialdemokratins svar inte vara att överge politiska lösningar och lämna samhällsutvecklingen åt högern. SSU måste visa att det finns en annan väg än högerns repressiva politik och vänsterns brist på politiska svar.

SSU har en stolt tradition av att stå längst fram i kampen mot ojämlikheter och vara socialdemokratins främsta agendasättare. Nu är det dags för oss att vara det igen. Vi kan inte acceptera att vissa ungdomar föds in i ett system som dömer dem till utanförskap medan andra får alla möjligheter serverade från start.

Vår partikamrat Lawen Redar har redan påbörjat ett gediget arbete för att ta itu med segregationen. Nu måste vi SSU:are vara minst lika flitiga. Vi behöver ta fram radikala reformer och förslag så att vi tillsammans kan ta fajten och få Mikael Damberg att öppna plånboken.

När politiken låter vissa områden lida av eftersatt infrastruktur, sämre skolor och högre arbetslöshet medan andra ges trygghet, resurser och stabilitet så leder det till att människor slutar tro på det gemensamma samhällsbygget. Och när tron på politiska lösningar sinar, söker sig folk istället till de enkla svaren. Ofta från högerpopulister som hellre skuldbelägger individer än att ta itu med strukturella problem.

Vi vet att politik kan göra skillnad. Vi måste bara våga driva den. Socialdemokratin måste vara rösten för alla de unga som växer upp i områden där politiken sviker. För om vi inte tar kampen, vem kommer då att göra det?

SSU:s förbundskongress i sommar är en möjlighet för oss att sätta dagordningen. Att formulera svaren som faktiskt kommer göra skillnad. För det är vår generation som måste att leva med konsekvenserna av de beslut som fattas, och inte fattas. Vi kan välja att stå vid sidan av och låta segregationen växa. Eller så kan visa att SSU är redo att leda arbetet för ett mer sammanhållet Sverige.

Vi i SSU:s förbundsstyrelse ser fram emot att stöta och blöta idéer med alla er SSU:are i sommar. För ett Sverige värt namnet.

Arian Twana, utbildningspolitisk talesperson för SSU
Mariam Asghari, bostadspolitisk talesperson för SSU

Folkhemmet bad SSU:s förbundsstyrelse berätta vilka politiska funderingar de har inför SSU-kongressen i augusti. Det här är första artikeln av tre:

1: SSU: Hjälp oss bygga ett Sverige där ingen lämnas utanför
2: SSU: Vi måste ta ansvar för ungas pengastress
3: SSU: Alla unga förtjänar ett jobb