Den socialdemokratiska opinionsportalen

Foto: Shutterstock opch privat

Foto: Shutterstock opch privat

Arbetarrörelsen har sålt ut sig till marknaden

Högern skapar ett samhälle där individens köpkraft avgör tillgången till kulturen, och där vårt gemensamma kulturarv säljs ut till högstbjudande. Vi måste vara bättre än dem, skriver Egil Sturk, ledamot i SSU Kiruna, med utgångspunkt i Adnan Sipovics, Vera Zhangs och Carl Houstens tidigare texter.

Adnan är något på spåren när han skriver att det är kommersialiseringen som är ett hot mot den svenska kulturen, och att förlusten av samhörighet skapar förvirring. Det var också vad Marx menade när han i Det Kommunistiska Manifestet skrev att: “allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras” i det kapitalistiska samhället.

Det var även en viktig utgångspunkt när den statliga kulturpolitiken infördes 1974. Lönsamhet och kvantitet ska inte få bestämma kulturens värde.

Om vi bara låter antalet visningar på Netflix, antalet lyssningar på Spotify, antalet besök på våra museer, eller antalet sålda böcker på Adlibris avgöra kulturutbudet får vi en fattig och homogen kultur. Marknaden kan inte garantera jämlik tillgång, mångfald i utbudet, rimliga löner för kulturarbetare, och reflekterar inte kulturens verkliga värde för människor.

Marknaden tar inte hänsyn till människors behov av trygghet, samhörighet i en större gemenskap, och en känsla av historisk kontinuitet. Detta hör samman med kulturpolitikens bevarandemål och gemenskapsmål.

Den snabba förändringstakten och de höga kraven på effektivitet hotar enligt 1974 års kulturpolitik “att göra vår arbets- och boendemiljö steril och traditionsfattig” och den förlorade anknytningen till det förflutna ökar den enskildes känsla av främlingskap och otrygghet.

Samhället har därför ett ansvar att motverka kommersialiseringens negativa verkningar, bevara, utveckla och föra kulturarvet vidare till framtida generationer och göra det tillgängligt för fler, samt stödja kulturlivet med olika typer av statsbidrag, inköp av konst och kultur, och tillhandahållande av lokaler.

Därför är det anmärkningsvärt att det i kommuner som Göteborg införs ockerhyror som hotar vräka kulturverksamheter som Folkteatern, som Vera Zhang skriver om.

Att det är Folkets Hus som är hyresvärd i det här fallet gör saken ännu värre. Föreningen ägs av bl.a Byggnads- och Metallfacken samt ABF. Men 2018 lämnade de rörelsen Folkets Hus och Parker för att bli en renodlad fastighetsägare, och ingick samarbete med Petter Stordalen för att bygga hotell på Järntorget. På hemsidan står det nu “Folkets Hus: Centrala och effektiva lokaler för konferenser.”

När Folkteatern ville hyra övervåningen i fastigheten för kultur- och teaterverksamhet valde Folkets Hus att istället hyra ut till Nordic Wellness som “i alla fall betalar marknadshyra.”

Det är alltså inte bara högern som hotar folkbildningen, utan också en arbetarrörelse som har sålt ut sig till marknaden och glömt sina ideal.

När högern driver kulturkrig och försöker definiera den svenska kulturen är det viktigt att vi väcker liv i – och utvecklar – dessa ideal: i insikten att kulturen är viktig för människors allsidiga utveckling och frigör deras kreativitet; att det är en utvidgning av den materiella välfärden, som har stor betydelse för människors upplevelse av förståelse, syfte och mening i livet; att den kan förmedla sammanhang och gemensamma referensramar, och att dess värde inte kan mätas i pengar.

Folkbildningen är bland de svenskaste vi har. De första folkhögskolorna, som Hvilan, växte upp organiskt ur den skånska allmogen vid mitten av 1800-talet, och syftade till att integrera bönderna i samhällets institutioner och bilda dem till demokratiska medborgare. Sen blev det arbetarnas tur.

Högern raljerar om svenska värderingar, tradition, identitet och sammanhållning, men skapar ett samhälle där individens köpkraft avgör tillgången till kulturen, och vårt gemensamma kulturarv säljs ut till högstbjudande.

vilka är det egentligen som underminerar den svenska kulturen? Jo, de som vill avveckla våra gemensamma institutioner.

Vi, arbetarrörelsen, måste vara bättre än så.

Egil Sturk, styrelseledamot i SSU Kiruna

  • Egil Sturk Ledamot i SSU Kiruna

Vad tycker du?

Dela gärna artikeln om du håller med. Om du inte håller med, skicka in en replik.
Skriv en replik och skicka in den till oss.