Klyftorna ökar i pandemins spår

När samhället rivstartar efter coronapandemin måste det göras så klyftorna minskar och tryggheten ökar, skriver ordförande för LO Västsverige samt Socialdemokraterna i Göteborgsområdet.

Även om Sveriges ekonomi har klarat sig relativt bra under Coronapandemin och möjligheten till en rejäl omstart finns bakom hörnet så har pandemins krafter slagit väldigt ojämnt i samhället.

Som vanligt är det de mest utsatta som blir värst drabbade. Inte bara av sjukdom utan också ekonomiskt och socialt

Långtidsarbetslösheten växer nu snabbt och många branscher går fortfarande på knäna. Samtidigt skriker en hel del branscher efter utbildad personal. Här måste kommuner och andra aktörer använda de resurser de har blivit tilldelade av den Socialdemokratiskt ledda regeringen för att brygga över klyftan mellan arbetslösa och kompetensbehov. Och resurserna måste användas smart så att pengarna gör nytta för den som är arbetslös och inte hamnar i fickorna hos lycksökande entreprenörer eller hos oseriösa arbetsgivare.

Låt a-kassan ligga

Att det är de med svagast ställning i samhället som drabbas hårdast av pandemin har delvis kompenserats av nya, bättre regler för a-kassa och sjukdom. De förstärkningarna måste få vara kvar efter pandemin, för att förhindra fattigdom och social utslagning. De förhindrar också smittspridning och sjuknärvaro på arbetsplatser. Det gäller ju även andra sjukdomar än Covid-19.

Under pandemin har klyftorna ökat brett men kvinnor har drabbats hårdast. Det beror på att fler kvinnor jobbar med tillfälliga anställningar och på deltid. De syns inte ens i varselstatistiken när jobbet försvinner utan hamnar direkt på arbetsförmedlingen. Eller så försvinner de där extratimmarna man hade blivit lovad för att få ekonomin att gå ihop.

När pandemin skapar social oro och isolering ökar också våldet i nära relationer: Mäns våld mot kvinnor. Det är oerhört välkommet att regeringen nu höjer straffen och stärker skyddet för kvinnor, men vi måste också intensifiera det förebyggande arbetet och vända den strukturella ojämställdheten i samhället. Här har både facket och politiken en viktig uppgift.

3,6 miljoner mindre i lön

En kvinna tjänar under ett yrkesliv 3,6 miljoner mindre än en man. Den lägre lönen påverkar inte bara det vardagliga livet under de yrkesverksamma åren utan även pensioner och andra socialförsäkringar som sjukersättning eller a-kassa.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män minskar ändå och det är bra. Det beror bland annat på LO-samordningens medvetna låglönesatsningar de senaste avtalsrörelserna. Men för att det ska få genomslag på livslönen krävs att fler kvinnor jobbar heltid och att de har trygga anställningsvillkor. Heltid ska vara en rättighet. Deltid en möjlighet. Tillsvidareanställning skall vara norm.

I många arbetaryrken orkar många kvinnor inte att jobba heltid ens när man har möjlighet. Obekväma arbetstider, minutscheman upprättade av konsulter och orimliga krav gör att en del tvingas att gå ner i arbetstid.

Det räcker alltså inte att heltid ska vara en rättighet. Det handlar också om att få bort delade turer (att ha långa, obetalda pauser och flera arbetspass under en arbetsdag). Ha en planering som möjliggör både samvaro med familj och andra fritidsaktiviteter, vilket ofta är omöjligt om man har en otrygg anställning, att ha en arbetsmiljö och ett ledarskap som ger möjlighet till återhämtning.

Slut på slit- och släng

För att vår välfärd ska hålla den kvalitet vi kräver så måste det vara slut på att använda människor som slit- och slängresurser.

Både privata och offentliga arbetsgivare inom vård och omsorg måste vara beredda på att betala rimliga löner, utveckla den befintliga personalens kompetens och leverera en rimlig arbetsmiljö.

Det hävdas ofta vara för dyrt av de på högerkanten. Men det är också dyrt att människor slutar med de jobb de har utbildat sig för, att de blir utslitna i förtid och att oerhört många drabbas av psykisk ohälsa

Pandemin har visat att Sverige är starkt. Att vi kan klara en så här massiv kris utan att samhället går sönder. Men pandemin har också visat tydliga sprickor i vårt sätt att organisera arbete och välfärd. När vi rivstartar ekonomins alla delar inom kort är det oerhört viktigt att vi gör det utifrån villkoret att dessa sprickor ska tätas.

Vi måste ha trygga anställningar med bra villkor och god arbetsmiljö. Vi måste ha en välfärd som kan stå emot stora kriser och skydda de sköraste. Vi behöver ha socialförsäkringar som skyddar de som drabbas mot både fattigdom och otrygghet.

För att nå dit så krävs att vi sätter välfärden och löntagares trygghet först.