Neutrala Sverige var inte fegt

När jag tänker på Sveriges neutralitet så tänker jag på det lilla landet som man lyssnade på. Som Björn Afzelius sjunger: “När Sverige talade så lyssna’ man, för alla visste att det vi sa var sant. Att säga ifrån var en filosofi, på mäster Olofs tid”, skriver Simon Josefsson, medlem i SSU Kalmar län.

Nato ser ut att vara ett faktum för Sverige, och jag kan inte undgå att känna ganska obehagliga känslor av rädsla och ursinne inför detta. Jag är fortfarande inte beredd att ta Erdogan, Orban och om framtiden vill oss illa, Trump i hand och säga “En för alla, alla för en”.

Jag tror vi alla minns var vi befann oss och vad vi gjorde den 24 februari 2022 när nyheten om Rysslands vidriga invasion av Ukraina nådde oss. Det är en händelse som kom att förändra vår världsordning och syn på verkligheten för alltid. Ännu en gång hade kriget kommit till Europa och vi alla gjorde oss beredda på att invasionen skulle utvecklas till något väldigt obehagligt. Det var exakt vad den gjorde.

Precis som de flesta medborgare i vårt land känner jag en oro inför den tid vi lever i. Under mina snart 22 levnadsår har det nog aldrig rullat så många krigsrubriker i medierna som det gör nu. Den naturliga reaktionen på detta är såklart att fundera på hur vi ska agera ifall kriget kommer hem till oss.

Situationen i Ukraina fick oss alla att gå in i krishanteringsläge. Vi började fundera på hur vi på bästa sätt skulle hjälpa Ukraina att komma vinnande ur kriget och hur vi själva skulle försvara oss ifall Putin skulle ha planer på att expandera sitt vedervärdiga krig. När jag och många med mig var mitt uppe i den tankeprocessen svängde Socialdemokraterna, snabbare än vad vi hann säga kärnvapen, i Natofrågan, och neutralitetspolitikens död var ett faktum.

Sveriges neutralitet har inte alltid varit lätt att försvara. Vi har ofta beskrivits som fega och konflikträdda och med vårt agerande under andra världskriget i bagaget är det inte så konstigt att det väckts eftertanke. Det är ett friskhetstecken att våga utmana och ifrågasätta sin hållning, men jag har landat i en annan slutsats.
När jag tänker på Sveriges neutralitet så tänker jag på Olof Palme, Dag Hammarskjöld och Jan Eliasson. Jag tänker på det lilla landet Sverige som man lyssnade på. Som Björn Afzelius sjunger: “När Sverige talade så lyssna’ man, för alla visste att det vi sa var sant. Att säga ifrån var en filosofi, på mäster Olofs tid”.

Kommer ni ihåg när Johan Pehrson suckande och ganska raljant hävdade i en partiledardebatt att Olof Palme var neutral i världens alla konflikter? Det visar bara på att Pehrson inte fattar grejen. Olof Palme var inte neutral inför världens konflikter. Däremot ställde han sig på rätt sida av historien oavsett vem förövaren eller dess allierade var.

Vi har under många år varit en röst för fred, säkerhet och nedrustning. Vi har medlat i olika konflikter och våra svenska diplomater har alltid haft ett gott anseende i omvärlden. Detta riskerar vi att offra i och med vårt inträde i försvarsalliansen Nato. Och är det något de senaste åren har lärt oss är det att Nato inte är felfritt. Och det är absolut ingen försvarsgaranti. Den enda gången Natos artikel 5 har använts var när USA ville skicka trupper till Afghanistan och Irak, och om en liknande situation skulle uppstå igen, är det då verkligen en konflikt vi skulle vilja medverka i militärt?

Jag förstår inte hur vi så lättvindigt kan ansluta oss till detta tvivelaktiga kontrakt med USA. Jag har inte sett något som talar för att USA skulle komma som en vit riddare ifall ett Natoland blir invaderat. Tvärtom har personen som ser ut att ha skrämmande goda chanser att återigen bli USA:s president sagt att Natoländer inte ska räkna med något större engagemang från USA:s sida. I vissa fall skulle han till och med kunna uppmuntra angriparen att föra krig mot hans allierade.

Självklart måste Sverige ha ett starkt försvar och ännu starkare samarbeten med andra länder, inte minst inom Norden och inom EU. Men vår röst mot kärnvapen och för fred, vår rätt att peka på ett annat lands ledare och kalla hen för en satans mördare oavsett vilket land det gäller, är alldeles för värdefull för att offras på Natos altare.

Simon Josefsson, medlem i SSU Kalmar län