Det är dags att göra mer för klimatet

IPCCs klimatrapport är en riktig skräckläsning. Det måste göras mycket mer för klimatet, men det finns fortfarande hopp, det skriver Jytte Guteland, socialdemokratisk EU-parlamentariker.

En riktig skräckläsning. Det är min sammanfattning av den rapport som FN:s klimatpanel, IPCC, presenterade i veckan.

Det råder inga tvivel om att det är mänsklig aktivitet, exempelvis förbränning av fossila bränslen, som ligger bakom den globala upphettningen. Översvämningarna i Tyskland och Belgien, skogsbränderna i Grekland, och extremhettan i både Kanada och östra Medelhavet är exempel på extremväder som forskarna ser har samband med mänsklig aktivitet. Våra växthusgasutsläpp medför att vi riskerar att få extremväder varje år mot slutet av detta århundrade, förr inträffade dessa ungefär endast var hundrade år.

Om inte vi agerar kan haven stiga med två meter vid slutet av århundradet, och fem meter bara 50 år senare.

IPCCs rapport visar att upphettningen sker snabbare på de nordliga breddgraderna. I Sverige går uppvärmningen dubbelt så fort, något som direkt drabbar oss. Skogsbränderna är tydliga exempel på hur sårbara vi blir också i Sverige. Men det är särskilt de fattiga i världen som råkar värst ut, de som inte har råd att köpa sig fria från vattenbrist, bränder och översvämningar.

Rapporten beskriver den snabba issmältningen i Antarktis. Det är också skräckläsning. I våras såg vi bilder på hur ett isblock större än Gotland bröt sig loss från Antarktis. Vi kommer att få uppleva en värld med fler översvämningar, värmeböljor och lokalt mer torka. Det blir också varmare och syrligare hav, smälta isar och höjda havsnivåer. Arktis kommer i alla scenarion vid något tillfälle före år 2050 att vara helt isfritt. Om inte vi agerar kan haven stiga med två meter vid slutet av århundradet, och fem meter bara 50 år senare. En stor del av våra tätbefolkade och kustnära miljöer riskerar att bli helt obeboeliga.

Det finns uppskattningar om att en miljard människor kan behöva fly till följd av klimatkrisen redan 2050. Det skulle innebära ett enormt socialt lidande likväl som sannolik säkerhetspolitisk instabilitet. Detta är något vi Socialdemokrater aldrig kan acceptera.

Hela samhället måste vara med och bidra, men de stora utsläpparna måste bära merparten av bördan och betala mer för sina utsläpp

Det är dags att göra klimatfrågan till det stora samhällsprojektet. Det har sagts förr, men är inte mindre sant för det. Vi har en unik historia i Sverige, och i vårt parti, att genomföra stora samhällsprojekt. Denna gång handlar det om att bygga ett jämlikt fossilfritt samhälle. Omställningen engagerar många och behöver ske i hela Sverige, men den måste ske rättvist. Såväl mellan inkomstgrupper som mellan länder råder stora ekonomiska skillnader och en lyckosam omställning kräver att vi ser detta och agerar därefter.

Idag släpper världens rikaste länder ut dubbelt så mycket koldioxid som alla världens fattigaste tillsammans. Hela samhället måste vara med och bidra, men de stora utsläpparna måste bära merparten av bördan och betala mer för sina utsläpp.

Med utgångspunkten i en rättvis och ambitiös omställning tog jag mig an uppdraget att förhandla fram EU:s nya klimatlag. Efter hårda förhandlingar höjde vi ambitionen från det tidigare målet för utsläppsminskningar på drygt 40 procent till ett klart skarpare nettomål om nästan 57 procent. Jag är övertygad om att alla möjligheter finns för att överträffa detta mål och att det måste ske när sektorslagstiftningen förhandlas.

Budskapet från IPCC är skrämmande men hoppet finns också: ”den globala upphettningen är här, men VI är också här och kan agera!”

Klimatlagen följdes nyligen upp av att EU-kommissionen presenterade det mest ambitiösa klimatpaketet i EU:s historia. Förslaget innebär bland annat att utsläppsrättshandeln både breddas och kraftigt skärps, och ett slutdatum för nyförsäljning av fossilbilar. Det här är precis den typ av åtgärder fler länder i världen borde ta efter. Det måste bli ett slut på den fossilberoende ekonomin.

Trots EU:s ledarskap görs inte tillräckligt. Omställningen går alltför sakta inom jordbrukssektorn och utsläppen från både luft- och sjöfart går i helt fel riktning. I stora delar av världen saknas dessutom både ambition och handling för att undvika de katastrofscenarion som målas upp i FN-rapporten.

Denna skräckläsning måste därför bli en väckarklocka. Timingen är perfekt - redan i höst ska världen mötas på klimattoppmötet COP26 i Glasgow. I Parisavtalet enades vi om att alla länder måste skärpa sina löften om utsläppsminskningar vart femte år. Fortfarande har över 80 länder inte rört sig en millimeter. Det duger naturligtvis inte. Sverige behöver ta en ledande roll i Glasgow och tillsammans med de övriga EU-länderna kräva ökade nationella åtaganden från alla världens länder. Budskapet från IPCC är skrämmande men hoppet finns också: ”den globala upphettningen är här, men VI är också här och kan agera!”