3 argument mot svenskt NATO-medlemskap

Det är naturligt att NATO-frågan debatteras i en säkerhetspolitisk kris. Det är däremot riskabelt att ta förhastade beslut. Det finns tre viktiga argument till att vi bör avvakta med att söka svensk NATO-medlemskap, det skriver Carl-Michael Palmér, medlem i SSU Stockholm.

För drygt en vecka sedan inleddes det folkrättsvidriga kriget och invasionen av Ukraina från Rysslands sida. Kriget har kommit att förändra hela den säkerhetspolitiska debatten i grunden. Opinionsmätningar i både Finland och Sverige har signalerat en kraftig ökning av sympati för ett NATO-medlemskap. Att en säkerhetspolitisk debatt blossar upp och att frågan om NATO återigen aktualiseras bör ses som en naturlig reaktion. Socialdemokratin och arbetarrörelsen kommer att ha en viktig roll i hur de kommande stegen ser ut, troligtvis kommer det krävas Socialdemokratins stöd för att Sverige också ska ansöka om medlemskap i NATO. Det finns dock starka argument för varför vi bör visa återhållsamhet i debatten just nu, nedan listar jag varför.

1: I kris bör man inte ta förhastade beslut

Att ta stora politiska beslut mitt i en pågående kris där händelseutvecklingen fortsatt är oklar bör man akta sig från. Att gå med i NATO skulle vara ett beslut som kommer att påverka Sverige i generationer framöver, det kommer ha effekt på vår möjlighet att föra en egen utrikespolitik och därmed vår roll som alliansfri aktör. Ett eventuellt medlemskap i NATO vore ett av de största besluten Sverige har tagit de senaste 100 åren, ett sådant stort beslut kräver eftertanke och det är ingenting man bör ta lättvindigt på.

2: Försvara NATO-länder mot vår egen vilja

NATO:s grund vilar på principen om artikel 5, vilket innebär att om en medlem i NATO blir attackerad är det en attack mot hela alliansen. Det förutsätter att alla länder bridrar militärt för att försvara den nationen som blir angripen. Det bör finnas en stor skepsis mot den idén. Det skulle innebära att vi var tvungna att hjälpa Turkiet och president Erdoğan i en sådan situation, detta till trots för de övergrepp mot mänskliga rättigheter som skett i landet. Även om det inte finns stöd för en militär operation varken från riksdag eller regering kommer Sverige vara tvungen att ingripa militärt. Det ser inte jag som ett önskvärt scenario. Ett liknande exempel på detta är USA:s agerande efter 11e september i Irak, om Sverige hade varit medlemmar i NATO vid det tillfället hade helt andra förväntningar ställts mot oss. Är vi beredda att ta de påföljderna?

3: Vår roll som alliansfri aktör försvagas

Sverige har under 1900-talet och framåt haft en helt unik roll som alliansfri aktör. Sverige har genom sin neutralitet kunnat alternera mellan rollerna att ha en offensiv utrikespolitik och en diplomatisk roll för att kunna bidra till fred och frihet runt om i världen. Genom ett medlemskap i NATO kommer troligtvis våra utrikespolitiska möjligheter att agera som en fristående aktör krympas. Sverige behöver fortsatt kunna bedriva en aktiv utrikespolitik som alternerar mellan handlingskraft och diplomati, i den rollen behöver vår omvärld oss.

I den nya säkerhetspolitiska debatten har socialdemokratin en enormt viktig roll att spela.

Det är sunt och naturligt att en säkerhetspolitisk debatt nu blossar upp på hemmaplan. I den nya säkerhetspolitiska debatten har socialdemokratin en enormt viktig roll att spela. Det är dock viktigt att hålla en stabil linje. Genom 1900-talet har vi tydligt och markant förordat en utrikespolitisk neutralitet. Den socialdemokratiska positionen har tjänat Sveriges säkerhet väl och möjliggjort för vår betydelsefulla utrikespolitik under det senaste 100 åren. Den positionen bör vi inte släppa på en vecka.