Tidö-förslagen om vinstuttag ett litet steg i rätt riktning

Med dagens system riskerar vi att skapa en dyrare skola för alla för att några bolag ska gå med vinst. Förslagen i Tidö-avtalet är ett steg i rätt riktning men kommer inte att lösa något, skriver Björn Friberg, kassör för SSU Stockholms Län.

Den nya regeringen lägger i Tidö-avtalet fram ett förslag om att begränsa nyetablerade friskolors möjlighet att ta ut vinst under de första åren efter start eller ägarbyte, tillsammans med bland annat förslag om starkare ekonomisk balans. Det är i grunden ett bra förslag men det kommer inte att lösa något.

Problemet med begränsat vinstuttag under det första året för friskolor är att det inte löser grundproblemet – att enbart reglera vinsten slår nämligen fel.

Det är mindre än 0,5% av de pengar som satsas på välfärd, som slutar som vinst för skola och gymnasium. Det är förvisso enligt många ungefär en halv procent för mycket, men grundproblemet är varför vinsten uppstår och vad konsekvenserna av det blir. Vinsten i sig är inte nödvändigtvis problemet, problemet är att friskolor agerar vinstdrivande på en marknad som inte är en fri marknad. Det skapar ökade kostnader utan en bättre vara. Här finns det framförallt tre viktiga aspekter att belysa:

För det första, vad är en skolpeng och hur fungerar den? Kort förklarat kommer varje elev med en “klumpsumma” som går till skolan där eleven studerar. Den pengen ser i mångt och mycket likadan ut för alla elever och följer med eleven. En elev som byter skola tar också med sig hela sin skolpeng till nästa skola, och detta är den absolut största intäkten för skolor.

För det andra, agerar friskolor verkligen på en fri marknad? Den enklaste beteckningen av en fri marknad är att kunder efterfrågar ett visst antal varor, säljare erbjuder ett visst antal varor, och så möts de någonstans vid ett specifikt pris i en jämvikt. En marknad där man med olika konkurrensfördelar kan skapa sig fördelar över sina konkurrenter, antingen via reklam eller via att ens produkt är bättre. Detta är den enklaste förklaringen av en fri marknad och i en sådan marknad är det orimligt att företag inte ska få gå med vinst.

Problemet är att friskolor inte agerar på en sådan marknad. Det finns ett tydligt, förhållandevis stadigt, elevunderlag av personer i årskurserna mellan låg och högstadiet som har skolplikt. Det garanterar “kunder” på ett sätt som inte betecknar en fri marknad. En snedfördelad marknad där många personer behöver gå i skolan utgör inte en marknadsfördelning. Eleverna behöver inte heller betala något för att gå i skolan vilket även det bidrar till att de incitamenten kommer göra att de inte agerar som vid en fri marknad.

Man kan också fråga sig vad som blir konkurrensfördelar på en fri marknad där eleverna inte möter en kostnad eller egentligt val, kanske kan man konkurrera om att som skola erbjuda bäst betyg?

För det tredje, går friskolornas kompensation att rättfärdiga? En friskola får idag exakt samma grundpeng som en vanlig kommunal skola. Detta trots att friskolan och den kommunala har två olika uppdrag. Denna överkompensation skapar en mycket attraktiv marknad för friskolorna. Det skapar en orättvis marknad mellan kommuner som har ansvaret för sina skolor och friskolor – en kommun har ett grundansvar att erbjuda alla elever i kommunen en skolplats, det har inte en friskola. De kommunala skolorna har sedan tidigare tänkta upptagningsområden för att finnas för alla elever i kommunen, en friskola kastar omkull denna balans och behöver inte ta in fler elever än ägarna vill – något en kommun inte har samma möjlighet att göra.

När en ny friskola öppnar i en kommun, slutar ofta ett antal elever från den kommunala skolan för att gå i den nya friskolan. Eleverna tar då med sig sin skolpeng till den nya skolan. Den nya friskolan får en ny “peng” medans den gamla kommunala skolan tappar en “peng”. Den kommunala skolan finns dock kvar och måste fortsatt ha aktivitet. Problematiken med detta lyfts bland annat i tankesmedjan Balans bok “De expansiva” från 2021. En skolas kostnader är inte rakt matchade mot hur många elever de har och kommunen måste hålla uppe en viss kapacitet. Detta innebär att den kommunala skolan inte kan skala ner för hela “pengen” de tappar.

När Internationella Engelska Skolan ansökte om en skola i Karlskrona anlitade kommunen en konsult från KPMG till att räkna på effekterna. De kom fram till att när den kommunala skolan tappade en elev så tappade de 100% av intäkterna från den eleven, men kunde bara skala ner ungefär 10% av intäktsförlusterna på kort sikt. Samtidigt hade Engelska Skolan förra räkenskapsåret en vinstmarginal på ungefär 6% per elev. 

Ett räkneexempel: Om den kommunala skolan fick 100 kronor i elevpeng när eleven gick på skolan, blir de av med 100 kronor när eleven slutar. Men lärare behöver fortfarande lön även om det är 22 istället för 23 elever i ett klassrum, kopieringsmaskiner behövs fortfarande och så vidare. Därför kunde skolan inte spara 100 kronor för att eleven slutar, utan endast ungefär 10 kronor. Det är alltså 90 kronor per elev som slutar som skolan behöver “hitta” på något annat sätt, vilket leder till nedskärningar för de andra eleverna.

Eleven kostar fortfarande staten 100 kronor. Men den kommunala skolan har bara kunnat spara 10 kronor, och tvingas alltså göra nedskärningar för att klara sig utan de 90 kronorna. De 100 kronorna går nu till friskolan, som i Engelska Skolans fall gör en vinst om 6 kronor. Det skapar en dyr och ineffektiv lösning för att några bolag ska kunna få gå med vinst. Det är det här som är det stora problemet med vinstdrivande friskolor.

Med den fria etableringsrätten syns det också att skolorna framförallt etableras i rikare kommuner, med fler elever med högutbildade föräldrar och lägre lärartäthet. Det blir en gynnsam affär för friskolorna. Tittar man på AcadeMedia, Futuraskolan, IES, Jensen, Kunskapsskolan samt Thorengruppen så har de den senaste fyraårsperioden ökat sin omsättning med cirka 55%. Det visar på att de skolorna är gravt överkompenserade samt att problemet kommer växa.

Den svenska skolan står inför en utmaning. Andelen elever som går i friskolekoncerner ökar i Sverige, och med dagens system riskerar vi att skapa en dyrare skola för alla för att några bolag ska gå med vinst. Det är ett dyrt ineffektivt system som behöver lösas och som kommer bli svårare att lösa desto längre tiden går. Regeringens förslag är därför ett litet steg i rätt riktning men löser väldigt lite.

Björn Friberg, Kassör för SSU Stockholms Län