Tankrabatten är tanklös

Att bidra till att kasta grus i seriösa klimatförslag är inte att vända på varje sten i klimatfrågan. Vi hoppas att S framgent tänker nytt och stort istället för att ensidigt gynna bilägande, skriver Elsa Wiberg, ordförande för SSU Front och Håkan Carlsson, S-medlem.

S i riksdagen har nu lagt fram sin skuggbudget. Där återfinns en stor satsning om 4,9 miljarder (!) kronor till en tankrabatt. Vad var egentligen tanken med rabatten?

En sak står i alla fall klar. Bilsatsningen ska i första hand riktas till glesbygden. Den lite udda förklaringen tycks vara att man där saknar kollektivtrafik. Förvisso blir det dyrare med kollektivtrafik där få bor. Tätt boende och närhet till service är helt enkelt mera klimatsmart. Varför i hela friden man ska kompensera för denna högst triviala sanning är däremot en gåta. I synnerhet då både boendekostnader och andra avgifter är betydligt högre i de större städerna.

Klimatet var en av de frågor som hade högsta prioritet för såväl partiordföranden som S-kongressen. I eftervalsdebatten anses det också vara en fråga i vilken vänstersidan kom till korta – se till exempel senaste numret av Tiden. Högerns tjat om kärnkraft dominerade.

De 4,9 miljarder som S nu vill sprätta iväg på bilägare hade gjort en betydligt större klimatnytta genom att exempelvis i större utsträckning kompensera för att låta skog stå kvar orörd och fungera som naturlig kolsänka istället för att avverkas. Det hade också varit en satsning riktad till den svenska landsbygden, som samtliga partier nu (efter SD:s valvinster) hyllar i alla upptänkliga tonarter.

Lite pikant är det att bilsatsningen utvecklas i motionen “Ekonomisk trygghet för familjer och barn”. Kanske finns det data som visar att det är barn och familjer i glesbygden som har de mest ömmande behoven? Klart är att satsningen direkt riktas till bilägare. Av dessa är drygt 50 procent män, knappt 30 procent kvinnor, resten är företagsbilar.

Tre av partiledarna är bilägare – Åkesson och Pehrson, samt Kristersson, som äger två. Nu skulle dessa herrar ändå inte få del av den socialdemokratiska generositeten gentemot bilägarna, eftersom de ligger högre upp på inkomstskalan. Gränsen har satts vid 50 000 kr i månadsinkomst och påstås som mest ge 166 kronor i månaden om man inte har två bilar, då får man dubbelt så mycket. Med S-politik skulle tvåbilsägarna få råd med en kvarts bensintank ytterligare i månaden om än inte i båda bilarna. Grattis alla bilägare med dubbelgarage!

Nu hoppas vi att S framgent tänker nytt och stort i klimatfrågan istället för att ensidigt gynna bilägande. Att bidra till att kasta grus i seriösa klimatförslag är inte att vända på varje sten i klimatfrågan. Tyvärr tycks S än så länge vara återhållsamma med miljardregn och alltför idélösa när det kommer till vår tids ödesfråga.

P.S: Just som vi skriver detta meddelar en analytiker hos Bloomberg att Ryssland pumpar upp nästan lika mycket olja som före anfallskriget på Ukraina. Minskningen är ynka 2 procent. Kan Sverige bidra till att reducera Putins krigskassa av petrodollars så borde det göras. Då är inte bilägarna en grupp som ska prioriteras.

I ett annat inslag försvarar Mikael Damberg partiets bilsatsning med att Sverige är ett avlångt land.

Denna klyscha borde en klok person som Damberg avhålla sig från. Det torde varenda person över 10 år ha bra koll på (man läser som regel Sveriges geografi i årskurs 4). En annan frågesportskunskap är att Chiles längd är mer än den dubbla. Så Chiles kust drabbas hårt av klimatförändringarna om än inte lika hårt som vi nu har kunnat se i Pakistan, Bangladesh och i vissa önationer i Stilla havet som riskerar att helt utplånas. Det är detta vårt parti måste ha på näthinnan och ständigt påminna den högerkonservativa regeringen om. I bästa fall lyckas vi då med förenade krafter dra upp Romina Pourmokhtari ur den bubblande sörjan.

Elsa Wiberg
Ordförande för SSU Front i Stockholm

Håkan Carlsson
S-medlem med risk för partilöshet