Individualismen är inte längre något politiker pratar om

Nyckeln till att ta sig ut ur individualismens hamsterhjul är politiken. Jag har aldrig hört någon nutida svensk toppolitiker diskutera individualism och dess konsekvenser, skriver Gabriel Nylander, medlem i SSU Röda Latin.

Västvärlden och kapitalismens syn på individens nivå av självbestämmande har resulterat i själviska samhällen. Samhällen där ekonomisk och social självupptagenhet främjas genom nyliberalismens tankar om statens minimala roll. Men så behöver det inte vara.

Det är möjligt att främja ett annorlunda tankesätt, och därför måste svenska politiker börja arbeta för ett samhälle där samarbete och solidaritet är överordnade egenintressen. Om detta inte sker, kommer vi snart att nå farliga nivåer av splittring och självupptagenhet på individnivå.

I grund och botten handlar individualism om att individens intressen bör uppnå företräde framför gruppens. Gruppen kan exempelvis vara en social grupp, men också en politisk grupp, som staten. Den västerländska demokratin utgår från individualismens principer. Individualistiska idéer har givit oss vår moderna demokrati och de rättigheter vi idag tar för givet i västvärlden. Men idag bidrar den politiska individualismen till ett ojämlikt och segregerat samhällsklimat.

En av västvärldens mest betydande och problematiska byggstenar är kapitalismen. Kapitalism och individualism hör ihop och förstärker varandra i ett marknadsliberalt kretslopp. Dessa ord är egentligen synonymer, då kapitalism brukade benämnas som ”ekonomisk individualism”. Så benämndes den tills 1800-talets socialism tog fram ordet kapitalism som en nedvärderande term.

Eftersom kapitalismen och individualismen är så sammanvävda, besitter de också liknande problem. Problem såsom ineffektiv fördelning och ignorans gentemot gemensamma lösningar på gemensamma problem. Idag lever vi i individualismens verklighet varje dag, och därför bevittnar vi dess konsekvenser. Inte minst i Sverige, där vi alltmer närmar oss ”fullskalig” individualism.

Individens syn på samhället avgör vilken riktning samhället går mot. Samhället bör ses som en kollektiv kraft, vilket oftast inte är fallet i individualistiska och kapitalistiska samhällen. I och med individualismens till synes oföränderliga vardag, som slukar upp medborgarna i sin syn på människans roll i samhället, finns det ingen tid att grubbla över den kollektivistiska normen som bör finnas i alla samhällen.

USA är ett lysande exempel på ett land där individualismen är bortom kontroll. Det finns en djup misstro gentemot staten och en stark tro på att klara sig ensam. Landet är splittrat och demokratin försvagad och hotad.

Nyckeln till att ta sig ut ur individualismens hamsterhjul är politiken. Jag tror aldrig jag har hört någon nutida svensk toppolitiker diskutera individualismen och dess konsekvenser. Begreppet finns knappt med i det politiska vokabuläret. Detta är ett stort problem och ett hinder för att förändra vår syn på det kollektiva samhället.

Politikerna har förmågan att väcka en debatt kring vilket samhälle vi faktiskt vill ha. Låt individualismen och dess konsekvenser få en större roll i den ideologiska debatten. Då kommer folket lyssna, bildas och forma sina egna uppfattningar. Politiken är den enda vägen ut ur kapitalismens hamsterhjul.

Vi måste motverka tankesättet som individualismen har borrat in i vår vardag. Låt oss upprätta en ny slags demokrati, där vi ser nyttan av kollektivt tänkande i alla aspekter av samhället. Detta gör vi bäst genom politiken.

Gabriel Nylander, medlem i SSU Röda Latin