S-studenter har rätt om vigselrätten

Om trossamfund tvingas viga samkönade par kommer konsekvensen troligtvis bli att många kommer avstå att få vigselrätt. Därför är S-studenters förslag om att ta bort vigselrätten för religiösa samfund bra, skriver Adnan Sipovic, vice ordförande för SSU Västmanland.

Debatten om vigselrätten för religiösa samfund har blossat upp igen, och det huvudsakliga diskussionsämnet är homosexuellas rätt att få vigas av alla vigselförrättare. Det är utan tvivel att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet, och det gäller givetvis även för homosexuella och andra sexuella minoriteter. Men när det står emot andra minoriteters intressen blir det allt annat än enkelt.

Många trossamfund med vigselrätt vill inte viga samkönade par, vilket är lagligt idag. Nu vill vissa opinionsbildare, politiska partier och organisationer införa ett krav om vigning av samkönade par för att få vigselrätt. Jag undrar om man har tänkt igenom riskerna med denna reglering och om det är nödvändigt.

Idag förekommer det att par vigs religiöst, utan någon som helst juridisk legitimitet. När det kommer till bortgång eller skilsmässa kan det många gånger bli jobbigt för paren, för de betraktas i lagens mening som sambor. Syftet med ett äktenskap i juridisk mening är främst att skydda varandra vid just bortgång (då kan man ärva varandra) eller skilsmässa (då delas giftorättsgodset efter de täckt upp för parternas skulder.

Om vigseln inte är juridiskt giltig kan det leda till att uppgörelser vid bortgång eller skilsmässa istället görs i det fördolda med religiösa ledare. Då utvecklas helt enkelt parallellsamhällen där andra rättsordningar gäller.

För att förhindra parallellsamhällen behöver man göra de religiösa vigslarna juridiskt giltiga och ge dem laga kraft. Därför ger man de religiösa ledarna vigselrätt. Det är ett sätt att integrera religiösa minoriteter och få dem att vara en del av samhället. Om trossamfund tvingas viga samkönade par kommer konsekvensen troligtvis bli att många kommer avstå att få vigselrätt. Då utvecklas istället parallellsamhällen där arv och bodelning sker utanför det allmännas kännedom.

De homosexuella då? Hur blir det för dem? De har självklart rätt till att gifta sig borgerligt, eller religiöst. Gifter sig homosexuella religiöst lär de rimligen vilja göra det i ett samfund där samkönade äktenskap accepteras. Om de känner att det saknas, kan de alltid starta ett eget samfund i föreningsfrihetens och religionsfriheten anda.

Låt oss vi fördjupa oss i föreningsfriheten: Rimligen bör varje samfund själv få bestämma över sina ritualer och sedvänjor. Detta med undantag för olaglig verksamhet, såsom barnäktenskap, tvångsäktenskap och månggifte.

Det innebär att staten förbjuder trossamfund från att viga vissa former av äktenskap. Vad avser samkönade äktenskap är det omvänt, där skulle det i så fall vara staten som tvingade trossamfund att viga äktenskap som inte anses legitima ur religiös synpunkt.

Att avgöra vilka samfund som har ”rätt värderingar” och besitter benägenhet att kunna viga för tankarna till kolonialism och ”white man’s burden”, där den civiliserade ”kristna/ateistiska” delen av världen ska uppfostra de ociviliserade sydlänningarna.

S-Studenter argumenterar för att inget samfund ska ha vigselrätt, och att det alltså ska krävas borgerlig vigsel för att äktenskapet ska få legitimitet. Detta tillsammans med allmän rådgivning om vilka konsekvenser ett äktenskap kontra samboförhållande får.

Det är för mig en rimlig ståndpunkt som inte favoriserar några trossamfund, inte påtvingar trossamfund vissa ställningstaganden för att få samma rättigheter och garanterar svenska statens sekularism. Detta finns redan i Frankrike och i Nederländerna, och vi borde ta efter.

Adnan Sipovic, vice ordförande för SSU Västmanland