LO måste bana väg för oss unga!

Fackrörelsen leds av människor som inte kan relatera till ungas behov och intressen. Unga människor är inte lata, vi är inte bortskämda eller naiva. Vi är besvikna, skriver Emily Tomas, målare från Malmö.

Jag minns känslan när jag fick min första lön i handen. Jag var bara 17 år, men jag kände mig så himla vuxen. Jag såg fram emot att bli självständig och betala mina räkningar.

På helgerna jobbade jag som servitris och tjänade 60 kronor i timmen, som jag fick kontant under bordet. 

Inga spår av att jag jobbade där fanns på Skatteverkets bord, och facket var för mig endast en liten paragraf i nians hemkunskapsbok. Jag brydde mig inte om facket, och det gjorde ingen i min omgivning heller. Därför har jag blivit utnyttjad och mått dåligt på flera av mina senare arbetsplatser.

Jag skäms över min dåvarande okunskap, men framför allt blir jag rädd för att jag vet att så många ungdomar befinner sig i situationer som liknar den jag befann mig i. I fikarummet hör jag unga som tycker att det är onödigt med fackförbund eftersom "vi har det så bra i Sverige att det inte är nödvändigt".

Resultatet blir att fackrörelsen leds av människor som inte kan relatera till ungas behov och intressen. När jag deltar i fackliga möten drar jag ner medelåldern med minst 20 år, och frågor som berör HBTQ+-rörelsen läggs på mig som ung att sköta eftersom de som sitter i styrelserna inte bemödar sig med "sådana nymodigheter".

Äldre herrar på mina arbetsplatser beklagar sig över att "det var bättre förr", när facket var en självklarhet och rättigheter var något man var tvungen att kämpa för. Bitterheten är syrlig och förlamande, och inte minst smittsam. 

Enligt statistik från LO var den fackliga anslutningen bland unga (16-24 år) som högst under mitten av 90-talet, där den låg på nästan 80 procent. År 2022 representeras av en betydligt dystrare graf som visar en facklig anslutning på endast 39 procent bland unga. Detta är något som vi som samhälle bör skämmas över.

LO och den svenska arbetarrörelsen bör skämmas över att vi har svikit våra ungdomar. Äldre medarbetare bör skämmas över att det enda de förmedlar till unga är bitterhet och ilska snarare än motivation och inspiration. Politiker bör skämmas över att de har skapat en ohållbar framtid för dagens unga, och fortsätter att förstöra vägen framåt genom att spara pengar på välfärden och lägga ner Miljödepartementet när det behövs som mest.

Unga människor är inte lata, vi är inte bortskämda eller naiva. Vi är besvikna.

Jag skriver denna artikel som uppmaning till er vuxna i ledande positioner. Ansträng er mer. Bana väg för oss unga, var inspirationskällor istället för ett skräckexempel, ge plats åt oss i era styrelser, och lyssna på oss.

Emily Tomas, Målarna avd. 2, Malmö