Vi ska tala klarspråk om kärnkraften

Vem vet egentligen skillnaden mellan ”utsläppsfri”, ”förnyelsebar” och ”fossilfri” förutom vi politiknördar? Tiden är kommen för SSU att våga ta i kärnkraftsfrågan utan krokiga omskrivningar, skriver Sebastian Rasmusson, ordförande för SSU Uppland.

”Alla fossilfria energislag behövs för att klara klimatomställningen”, men ”på sikt” ska målet vara en helt förnyelsebar energiförsörjning.

Gömt i denna arton ord långa mening vilar SSU:s nya kärnkraftspolitik. För ungefär två månader sedan antogs dessa finurliga formuleringar av vår organisations fyrtioandra förbundskongress. Bakom de skenbart omärkliga stavelserna finns en politisk förhållningsändring som, på detta område, markant särskiljer vår rörelses fyrtioandra förbundskongress från de fyrtioen föregående.

Ord som saknas kan också vara talande. En intressant aspekt av SSU:s nya kärnkraftspolitiska skrivningar är att ordet kärnkraft har utelämnats helt. Det är onekligen anmärkningsvärt, om än inte så irrationellt som det kan tyckas vid första anblick. Frågans kontroversiella natur och de implicita associationer och känslor som ordet kärnkraft väcker gör att frågan blir enklare att behandla om den inte nämns. Istället kretsar SSU:s kärnkraftsdiskussion kring ord med en mer allmänt positiv prägel. Nackdelen är förstås att debatten blir helt obegriplig för de oinitierade.

För vilka vet egentligen skillnaden mellan ”utsläppsfri”, ”förnyelsebar” och ”fossilfri” förutom vi politiknördar? För att kunna hänga med i diskussionerna behöver man ha förstått ekvationen ”fossilfri – förnyelsebar = kärnkraft”.

När vår förbundskongress ställde sig bakom att ”alla fossilfria energislag” (läs: kärnkraft, sol, vind och vatten) ska användas för att klara klimatomställningen innebar det en kursändring från den tidigare SSU-linjen om ”100 procent förnyelsebar energiproduktion senast år 2040” (läs: kärnkraften ska vara avvecklad senast 2040).

Samtidigt är vår nya politik inte odelat kärnkraftsvänlig. Målet ”på sikt” är fortfarande förnyelsebar energiproduktion. Men de nya skrivningarna gör det tydligt att klimatomställningen är den högsta prioriteringen för SSU:s energipolitik. Om kärnkraft krävs för att snabba på klimatomställningen bör kärnkraft användas.

På ett sätt lämnar kongressprogramskrivelserna dock den mest essentiella frågan i denna debatt obesvarad: Vad tycker egentligen SSU om att utvinna energi från klyvning av atomer?

SSU:s svar på kärnkraftsfrågan, när denna formuleras i sin allra enklaste form, är ett mysterium. Vårt senaste ställningstagande placerar enbart kärnkraften i en vågskål där dess risker ställs mot riskerna med en eskalerande klimatkris. Utelämnandet av direkta formuleringar om kärnkraften i SSU:s nya klimat- och energiprogram medför ju dessvärre också en förlorad möjlighet att anta en nyanserad och välbehövligt explicit kärnkraftspolicy, med resonemang om både kärnkraftens för- och nackdelar.

Uranbrytning är förenat med risker för människa och natur. I de flesta av IPCC:s möjliga scenarier för hur mänskligheten ska nå 1,5-gradersmålet konstateras att kärnkraften måste öka kraftigt. Det bränsle som används till dagens reaktorer är en ändlig resurs som en dag kommer att ta slut. Förtida avveckling av kärnkraft riskerar att leda till ökade fossila utsläpp. Det radioaktiva kärnavfallet måste hållas isolerat i säkerhet i hundratusen år. Räknat i dödsfall per producerad kilowattimme är kärnkraften en av de absolut tryggaste energikällorna.

Det hela är, med andra ord, komplext. Och det kompliceras ytterligare om vi väljer att även ta med tekniska framsteg i beräkningen. Ny teknik kan mycket väl komma att lösa flera av de problem som idag är förknippade med kärnkraften, ja, nästintill samtliga om exempelvis effektiv fusionskraft utvecklas. I takt med att forskningen går framåt kan kommande SSU-kongresser få allt större anledning att ompröva målet om helt förnyelsebar energiproduktion på sikt.

Jag menar att det är dags för nya ingångar. Vi i SSU måste vara beredda att grundligt ompröva vad “socialdemokratisk energipolitik” innebär i dagens tidevarv. Det är dags för mer genomgripande ställningstaganden, även om det kommer att kräva längre resonemang. Det är dags för mindre dogmatism, även om det på kort sikt kan smärta i de egna leden.

Jag tror att tiden är kommen för SSU att våga ta i kärnkraftsfrågan utan krokiga omskrivningar. Vårt förbund har tidigare kritiserat moderpartiet Länk till annan webbplats. för bristande tydlighet i denna fråga. Samma kritik kan i ärlighetens namn också riktas mot oss. Vi måste börja tala klarspråk.

Sebastian Rasmusson, ordförande för SSU Uppland