Varför säger du inte ifrån i kukmätar-tävlingen, Magda?

För mig är regeringens förslag om hårdare tag och skarpare åtgärder radikala, på fel sätt. Som Lisa Nåbo en gång uttryckte har det blivit en slags ”kukmätartävling” när det kommer till bland annat hårdare straff, skriver Ebba Gelzinger Brunnegård, ordförande för SSU Göteborgsområdet.

Jag tror att vi alla har stunder i vårt engagemang där vi ifrågasätter partiet och dess handlingar. Det kan handla om något uttalande som var opassande eller ett förslag som i våra ögon kändes absurt. I söndags under SVT:s partiledardebatt ställde jag mig frågan: Vad händer med Socialdemokraterna?

När gängkriminaliteten skulle debatteras lyftes frågor såsom stram migrationspolitik, angiveriplikt, hårdare straff för barn, visitationszoner och hemlig avlyssning. Förslag som den nuvarande regeringen lagt fram.

Som vanligt satt jag där sorgsen över den människosyn som skymtades, men någonstans i sorgen hade jag ett hopp och en förväntan. Ett hopp och en förväntan om att Socialdemokraterna skulle reagera. Men reaktionen kom aldrig. Istället uttryckte Magdalena ett medhåll och framhöll att vi behöver ha snabba, effektiva och hårda tag. Chocken och besvikelsen kröp i min kropp. För första gången sedan Nato kände jag en stark besvikelse och förtvivlan.

Efter debatten behövde jag ventilera och fråga någon som också kollat ifall de sett samma sak som mig. När jag pratade med min kompis sade han att ”man hörde ingen skillnad mellan Ulf, Magda och Jimmie i debatten om gängkriminalitet”. Det fanns alltså andra som också upplevde det jag kände. Därför sitter jag här och skriver, för att se ifall det finns någon mer som också såg det vi såg.

För mig är regeringens förslag om hårdare tag och skarpare åtgärder radikala, på fel sätt. Som Lisa Nåbo en gång uttryckte har det blivit en slags ”kukmätartävling” när det kommer till bland annat straff, men också rent generellt. Vem kan lägga flest auktoritära förslag? Vem kan utvisa flest? Vem kan straffa hårdast?

Som demokratisk socialist är ovan nämnda förslag långt ifrån vad jag tror på. Rent ut sagt saknar förslagen ideologisk förankring. Jag förväntade mig snarare ett motstånd i linje med den demokratiska socialismen. Våra tre ledord är frihet, jämlikhet och solidaritet. Är det frihet att låta staten i hemlighet lyssna av befolkningen? Främjar vi jämlikhet genom att införa visitationszoner? Och är det solidariskt att ange och skicka ut människor som vi menar inte hör hemma i Sverige?

Jag må låta naiv, men tro det eller ej: jag är inte ensam med min reaktion. Kollegor, kamrater och elever reagerar. Mina kollegor inom skolan vägrar ange barn, de tycker dessutom att snacket om hårdare straff gentemot barn är helt verklighetsfrånvänt.

”Barn är barn, formbara och därmed en produkt av samhället. Det är varelser som är i behov av kärlek och omsorg”, sade en medarbetare som tidigare arbetat inom SIS. Förra veckan mötte jag en elev som jämförde de nylagda förslagen med Tyskland innan andra världskriget. Eleven går på mellanstadiet.

Den demokratiska socialismen handlar om demokrati och sammanhållning, om en ljus och varm människosyn, om ett samhälle för alla. Så snälla socialdemokrater, snälla Magdalena. Säg ifrån, markera. För dåtidens, samtidens och framtidens socialdemokrater.

Snälla SSU, jämka er inte för partiet. Våga säga ifrån! Vi är framtiden, våra värderingar är de som kommer prägla partiet om 10 år. Använd era röster, det är vår plikt att påminna partiet om vilka vi är i de stunder då det glöms bort.

Ebba Gelzinger Brunnegård,
ordförande för SSU Göteborgsområdet