När utvecklingen går åt fel håll måste Sverige agera

I en tid då många strävar efter mångfald och inkludering finns det krafter som tvärtemot gör det svårare för hbtqi+-personer att leva sina liv. Sverige måste agera, skriver Troy Vivungi, medlem i SSU Värmland.

Tidigare i år införde Uganda dödsstraff för homosexualitet. Och i den amerikanska delstaten Florida måste lärare nu plocka bort böcker som handlar om hbtqi+-personer, såsom "Flyga drake" av Khaled Hosseini. Detta är en av flera lagar som Floridas guvernör och den Trump-utmanande presidentkandidaten Ron DeSantis har instiftat, under det så kallade "Don't Say Gay”-reformpaketet.

Men även i Sverige utsätts hbtqi+-personer för förtryck. Hatet mot homosexuella ungdomar ökar, speciellt i skolmiljön. De utsätts idag inte bara för fysisk mobbning och trakasserier utan även online-mobbning, vilket kan leda till allvarliga psykiska och känslomässiga problem. Det är något jag själv råkar ut för nästan dagligen, och jag är inte ens homosexuell.

Det finns också ett ständigt närvarande strukturellt förtryck. Homosexuella personer möter till exempel diskriminering inom vården, vilket kan leda till att läkare medvetet underdiagnostiserar patienter bara på grund av deras sexuella läggning. Detta innebär nästan garanterat otillräcklig vård för den utsatte patienten, och kan leda till livslånga men.

Det strukturella förtrycket finns även på arbetsplatsen. Många homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner möter fortfarande fördomar och orättvisa behandlingar från arbetsgivare och kollegor. Det är särskilt tydligt i anställningsprocessen, där en arbetsgivares fördomar kan påverka rekryteringsbeslut. Studier visar att hbtqi+-personer ofta undviker att nämna sin sexuella läggning i ansökningsprocessen för att de är rädda för att detta ska påverka deras chanser att få jobbet.

För de som är öppet oheterosexuella eller queera kan arbetsplatsen även vara ett rum för trakasserier och mobbning. Homofobiska eller transfobiska kommentarer och handlingar kan skapa en skadlig arbetsmiljö och påverka den drabbade personens välbefinnande och produktivitet. Dessutom kan dessa negativa erfarenheter leda till att hbtqi-personer inte trivs på sina arbetsplatser och kanske väljer att lämna sina jobb.

Mer specifika problem för transpersoner är arbetskläder och användning av toaletter. Alla arbetsplatser är inte anpassade för olika könsidentiteter och det skapar en otrygg och icke-inkluderande arbetsmiljö. Det gör att transpersoner har svårt att hitta arbetsplatser som är villiga att anpassa sig efter deras specifika behov, vilket begränsar deras valmöjligheter. I vissa fall kan det gå så långt att transpersoner ger upp sina drömjobb bara på grund av ett sånt här problem.

Vidare hotas hbtqi-personer av så kallade omvandlingsterapier, en modern variant av exorcism som försöker omvända någons sexuella läggning eller könsidentitet. Även om dessa terapiformer betraktas som skadliga och oetiska av de flesta professionella organisationer är de fortfarande tillåtna i vissa länder och områden, däribland Sverige.

Världen är på väg bakåt i tiden och det måste få ett stopp. Sverige måste vara ett ledande land i hbtqi+-frågor. Riksdagsledamöter från främst S driver frågorna i riksdagen men får oftast avslag. Sverige behöver lyfta frågan om hbtqi+-personers ökade osäkerhet i samhället och hoten mot deras frihet!

Troy Vivungi, medlem i SSU Värmland