Socialdemokrati är inget tomt ord

Att konstatera vad dagens demokrati saknar makt över är inte samma sak som att skrika högt om systemskifte, det är istället att se saker för vad de är. Det skriver Bjarne Snis Sigtryggsson, medlem i SSU Stockholm, i en slutreplik.

Detta är en slutreplik på texten "Tomma ord löser inte klimatkrisen".

Jag gläds åt att Björn Friberg bidrar till debatten med sin replik ”Tomma ord löser inte klimatkrisen” som ett svar på min debattartikel ”Kapitalismen omöjliggör en demokratisk klimatomställning”.

Våra två texter tar upp två olika aspekter av klimatkrisen. Den ena lyfter ett större principiellt resonemang om ekonomin och demokratin – den andra enskilda försök att inom dagens politiska system styra samhället mot en mer hållbar riktning. Jag är övertygad att vi inom den unga socialdemokratin behöver båda. Det är ju trots allt just detta som är politikens stora utmaning – att både försöka nöta och förhandla i vardagen, men att heller aldrig blunda för den större bilden och att våga ha större visioner för samhället.

Skört system

Att konstatera vad demokratin har – och inte har – makt över inom dagens politiska system är långt ifrån samma sak som att, som Björn menar att jag gör, skrika högt om systemskifte. Framför allt behöver det definitivt inte leda till att utesluta varje chans till ”riktig förändring”.

Att politiken kan ge kapitalägarna möjligheter att skapa vinst genom att minska sina utsläpp är förstås ingenting som varken Björn eller jag utesluter. Men vi måste samtidigt ha klart för oss vad detta system innebär och hur skört det är. För om kapitalägarna anser att incitamenten för att ställa om blir för kostsamma är de helt fria att fly landet på grund av höjda skatter eller priser.

Tre faktum

Att jag inte kan beskriva detta system som demokratiskt beror inte på min personliga åsikt, utan på tre faktum:

1. Vi människor är beroende av välfärd och jobb, något som bekant går i hand i hand, för att kunna leva drägliga liv.
   
   
2. I dagens politiska system har kapitalägarna makten över just jobben och välfärden. Detta gör att de också har makten att straffa medborgarna genom att helt enkelt lämna landet om politiken inte beslutar som de vill.
   
   
3. Dessa kapitalägare är inte demokratiskt valda. Vi har alltså inte makten att rösta bort dem, även om vi är missnöjda med dem.

Jag menar att både mitt och flera delar av Björns synsätt behövs inom socialdemokratin. Vi behöver förstås se till dagens politiska verklighet, men samtidigt aldrig låta oss tystas av den kapitalistiska hegemonin.

Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

För det är när vi tystnar som dagens odemokratiska system stärks än mer. Det gör att icke-demokratin oreflekterat kan accepteras som just ”lagom”, ”realistisk” och som ”sunt förnuft” – för att i slutändan bli sett som det enda godtagbara systemet. Inte för att kapitalismen skulle vara överlägsen alla andra system i sundhet och förnuftighet – utan som Marx och Engels en gång skrev: ”Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna”.

Om vi inte vågar kalla saker vid deras rätta namn och erkänna dagens politiska systems odemokratiska strukturer riskerar våra allra mest grundläggande värderingar – om demokrati och socialism – att falla i glömska.

”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde och lika rätt. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.”

Detta är de två första meningarna i stadgarna för Björns och mitt parti.

Det är inga tomma ord. Det är ett löfte som förpliktigar.