Lyssnar Spotify-grundaren på Ebba Grön?

Nu har grundaren av Spotify:s önskan om bättre villkor för personaloptioner uppfyllts, och det väcker liv i diskussionen om ekonomisk demokrati, en fråga som måste förankras med facken om S vill driva den, skriver Egil Sturk, medlem i SSU Kiruna, i en replik till den anonyma medlemmen i SSU Örebro.

Såhär i juletider hör man Mariah Carey och Michael Bublé tills öronen blöder, men för Spotifygrundaren Martin Lorentzon toppar kanske "Staten & kapitalet" årets Spotify wrapped.

Lorentzon fick nämligen en efterlängtad julklapp av Krille K & Tidelaget, som i sin önskelista från näringslivet (a.k.a Tidöavtalet) kryssade av en av Lorentzons hjärtefrågor: förbättrade villkor för personaloptioner.

Kravet ställdes av Lorentzon och Daniel Ek redan 2016 i ett öppet brev Länk till annan webbplats.. Retoriken var närmast sossig: “Tänk vad fantastiskt det vore om just Sverige blev landet där medarbetarna blev delägare i företagen där de arbetar [...] Att ägandet sprids och skapar solidaritet borde om något politiken främja”. Men bakom kravet låg ett hot: gör som vi säger, annars drar vi till USA.

Det är tveksamt om förmånligare skatteregler för techbolag som Spotify och Klarna skapar solidaritet och sprider ägandet i det svenska samhället. Dessutom gynnar deras förslag bara en liten, rörlig, och högutbildad del av arbetskraften. Men principiellt är frågan om löntagarägda och/eller löntagarstyrda företag intressant. Ytterst handlar det om ekonomisk demokrati.

I Socialdemokraternas senaste partiprogram Länk till annan webbplats. kan vi läsa att:

“Socialdemokratin vill [...] att varje människa som medborgare, löntagare och konsument ska ha rätt och möjlighet att påverka produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets organisation och arbetslivets villkor.”

Efter misslyckandet med löntagarfonderna är frågan om ekonomisk demokrati näst intill död i partiet. Men socialdemokraterna får inte överlåta problemformuleringsprivilegiet till näringslivet. Partiet har en rik idétradition i frågan, och som det står i partiprogrammet måste demokratin utvidgas på det ekonomiska och sociala området. Det är ingen teoretisk fråga, utan handlar om anställdas inflytande på arbetsplatsen, och deras förmåga att påverka sina arbetsvillkor.

Som kamrat anonym från Örebro skriver är den privata sektorn den mest auktoritära sfären i vårt samhälle, och det finns inga skäl för oss att godta den godtyckliga makt som utövas av chefer och anonyma kapitalägare.

Personalstyrda företag har högre produktivitet, högre pensioner och mer tillfredsställd personal än kapitalistägda motsvarigheter. Bidragande orsaker är att de anställda åtnjuter förtroende och själva är delaktiga i produktionens inriktning och villkor, liksom en jämnare fördelning mellan kapitalavkastning och arbete.

Med rekordhöga konkurssiffror i November är kooperationernas motståndskraft i kriser också en styrka, och en färsk rapport från Svensk Kooperation visar att sektorn har växt med 130 miljarder kronor mellan 2016 och 2021, trots pandemin.

Hoten mot demokratin diskuteras ofta i termer av grundlagsskydd och normprövning. Mer sällan diskuteras de utmaningar som följer av ekonomisk utsatthet och maktlöshet, och godtyckliga inskränkningar av demokratin i arbetslivet. För en verkligt arbetarvänlig ekonomisk demokrati måste socialdemokratin återerövra debatten. Men för att kunna göra det måste vi besvara ett antal frågor.

Kamrat anonym skriver att du som anställd på ett vinstdrivet företag är fullständigt maktlös, “även om det det finns vissa regler som skyddar dig från övergrepp.” Men vem är det som företräder arbetarnas intressen, och skyddar mot övergrepp på arbetsplatsen? Jo facken.

Vad blir fackens roll i en situation där de anställda också är arbetsgivare? Vilken roll ska fack, skyddsombud och Medbestämmandelagen spela i löntagarstyrda företag?

Socialdemokraterna måste noggrant förankra dessa idéer i fackföreningsrörelsen om vi vill driva dem politiskt. Annars riskerar vi mer splittring och en underminering av fackens inflytande i en redan prekär situation. Det tror jag inte att någon av oss önskar.

Egil Sturk, medlem i SSU Kiruna

Denna artikel är en replik:
Elons Twitter-köp visar idiotin med privatägda företag