Strandskyddsdebatten symboliserar socialdemokratins svåraste inre konflikt

Frågan om reformering av strandskyddet är något som engagerar. Huruvida det är ett hot mot miljön eller en viktig utvecklingsreform för lands- och glesbygd kan komma att bli en het fråga under kommande partikongress skriver Liss Jonasson, ledarskribent Länstidningen Östersund.

Byn i Norrlands inland där jag växte upp ligger på en höjd, ungefär hundra meter från sjön Ströms Vattudals kant. Från baksidan av mitt föräldrahem går lägdorna ner mot vattnet, på andra sidan sjön syns vidsträckta skogslandskap och låga, kulliga fjälltoppar i väster.

En gång i somras när jag var där tog vi en tur med roddbåten. Det är några hundra meter mellan byns bryggor. Vid vissa finns små båthus och stugor, ett och annat vindskydd. Trots att det var en varm och vacker sommarkväll var det folktomt vid de små oaserna. Högsäsongen här är i mars, då tar man skotern över sjön och samlas vid de strandnära grillplatserna. När roddbåten glider fram över den vindstilla sjön är det svårt att inte tänka på hur lyckligt lottade vi är, som får vara på just den där platsen i just den där vindstilla julikvällen, att vi har en brygga där vi efter båtturen kan sitta tills vi kapitulerar inför myggen.

Men de vackra sommarkvällarna på våra strandnära tomter vid sjön har ännu inte tagits ifrån oss.

Visst romantiserar jag nu och det är också meningen, för det är ju vackert och romantiskt. Vi har inte mycket i den här delen av landet. Samhällsservicen har i decennier dragit sig tillbaka. Välfärden finns det inte pengar till. Urbaniseringen har skett i en takt som gör en yr. De senaste 50 åren har min hemkommun Strömsund minskat till hälften i invånarantal. Men de vackra sommarkvällarna på våra strandnära tomter vid sjön har ännu inte tagits ifrån oss.

Strandskyddsfrågan engagerar och splittrar

Kanske är det därför strandskyddsfrågan alltid har väckt mycket engagemang här i Norrlands inland. Det är nämligen inte bara ett centerpartistiskt hittepå att människor i lands- och glesbygd genuint stör sig på hur svårt det kan vara att få bygga i strandnära lägen. Tvärtom är det något som återkommande lyfts som ett problem för glesbygdskommuner med utmaningar att locka nya invånare.

Debatten om strandskyddet aktualiserades redan när strandskyddsfrågan skrevs in i Januariavtalet. Som en följd av det finns nu strandskyddsutredningen på plats, som föreslår att strandskyddet ska reformeras i grunden. Centerpartiet har nu villkorat sitt stöd till regeringens budget på två frågor: Att stärka äganderätten i skogen och att luckra upp strandskyddet. I båda frågorna är Socialdemokraternas regeringspartner Miljöpartiet av rakt motsatt uppfattning.

När Löfven-regeringen lyckats nästla sig ur de infekterade frågorna om Las och marknadshyror verkar det alltså som om strandskyddet kan bli nästa stora vattendelare, inte bara mellan partierna utan också internt inom regeringen. Frågan lär också dela ombuden i olika läger på den stundande S-kongressen.

Ökad utveckling eller miljöhot?

När det gäller strandskyddet handlar utredningens förslag om ett differentierat strandskydd – alltså något förenklat ett strandskydd som förenklar möjligheterna att bygga i strandnära lägen i landsbygd.

Motståndarna till förändringarna av strandskyddet menar att utredningens förslag hotar såväl allemansrätten som vår miljö. Men i det andra lägret betraktas strandskyddet som ett byråkratiskt gissel som förhindrar möjligheterna till en positiv utveckling i lands- och glesbygd. Självklart är det inte så enkelt som att det är det ena eller det andra.

Det finns ju något av en paradox här: Om det nu är naturen och miljöerna runt vattnet som är så fantastiska, varför vill vi då bygga sönder samma miljöer? Men den som ställer de frågorna har nog inte något begrepp om hur mycket obebyggda strandlinjer som finns i det här landet. Inte heller kan man ha funderat så mycket över för vems skull de här strandlinjerna ska hållas obrutna. Är det för turisterna, som om vi ska vara ärliga ändå sällan besöker byarna längs sjöarna i Norrlands inland? Eller är det för dem som bor där?

Ska landsbygderna bara vara vackra vykort för turister, eller attraktiva platser att utveckla för dem som potentiellt kan tänka sig att flytta dit?

I strandskyddsfrågan finns nämligen en betydligt större diskussion gömd, som dessutom har aktualiserats i samband med att coronapandemin verkar ha förändrat människors levnadsmönster. När många fler verkar ha fått upp ögonen för att bo utanför storstäderna och semestra i Sverige har debatten om Sveriges landsbygder fått nytt liv. Den viktiga frågan här handlar just om vems perspektiv vi har på platserna utanför städerna. Ska landsbygderna bara vara vackra vykort för turister, eller attraktiva platser att utveckla för dem som potentiellt kan tänka sig att flytta dit?

De norra partidistrikten driver en reformering av strandskyddet

Möjligheten att utveckla lands- och glesbygdsområden på ett sätt som lockar fler att flytta dit står såklart inte och faller i strandskyddsfrågan. Men nog påverkar den. Det är inte en slump att de sex nordligaste partidistrikten – de så kallade skogslänen – till partikongressen har motionerat om att reformera strandskyddet med argumentet att det ska bli enklare att bygga i attraktiva lägen. I Norrlands inland har kommunpolitiker i åratal försökt påpeka att reglerna försvårar möjligheterna att locka nya invånare eller investeringar.

Strandskyddsutredningen är knappast perfekt. Självklart finns det risker med att luckra upp strandskyddet, inte minst ur miljösynpunkt men även till viss del vad gäller allemansrätten. Men det vore fel att bara avfärda frågan när det uppenbart har varit ett gissel i stora delar av landet i åratal.

Lands- och glesbygderna – i synnerhet i norra Sverige – har traditionellt sett varit starka fästen för socialdemokratin och arbetarrörelsen. Städerna å andra sidan har i mångt och mycket tillhört borgerligheten. Mycket länge såg det socialdemokratiska partiet det som sin största uppgift att övervinna blockbytare och mittenväljare i valen för att kunna ta eller behålla makten. I såväl retorik och politik har man därför anammat ett tilltal som ska locka urban medelklass.

Det politiska landskapet har skiftat

På senare år har det politiska landskapet skiftat utseende och gamla givna sanningar rubbats. Ekonomiska höger-vänster-värderingar har blivit mindre viktiga, medan så kallat kulturella värderingar ökat i betydelse. I det skiftet har Sverige kommit att likna hur det ofta ser ut i andra delar av världen vad gäller sambandet mellan demografi och politiska sympatier.

Eftersom man samtidigt kunnat se ett ökat stöd för det rasistiska och högerpopulistiska partiet Sverigedemokraterna har slutsatsen dragits att SD:s flaggskeppsfråga – invandringspolitiken – blivit viktigare för väljarna. Men nöjer man sig med den analysen drar man en djupt förenklad slutsats.

Samma frustration som ofta återfinns hos lands- och glesbygdsbor kring strandskyddet går att applicera på andra frågor. I allt från bränslepriser till väganslag till välfärdssatsningar finns en bild av en landsbygd, särskilt i norra Sverige, som blir förfördelad. Där beslutsfattarna sitter långt bort utan insikt i de lokala förutsättningarna eller förmåga att se utanför sina egna bubblor.

Just en sådan beslutsfattare som man ser framför sig när man frågar sig varför man inte får angöra en brygga vid någon av de hundratals mil av obebyggd strandlinje som finns i Norrlands inland, kanske.

Tydligare klyfta mellan stad och land

Den socialdemokratiska partistyrelsen har redan uttalat stöd för ett differentierat strandskydd, men debatten är ändå en utmärkt symbol för en svår inre konflikt i socialdemokratin.

Klyftan mellan stad och land är just nu tydligare än på mycket länge. Socialdemokraterna kommer att behöva hitta ett sätt att både attrahera den urbana, miljöintresserade storstadsbon, och glesbygdsbon som vill se sin by utvecklas. Att hitta en approach för det är kanske den viktigaste utmaningen för Socialdemokraterna om man vill ha en chans att ta hem nästa riksdagsval.