Vem kan ro utan åror?

Utan ideologi som roder driver vårt skepp ut på politikens vida hav. Opinionens skiftande vindar griper tag i seglen medan besättningen i förtvivlan kastar sig över bord. Därför måste SSU vara med och rodda, skriver Egil Sturk, ledamot i SSU Kiruna.

I mars lanserade S sitt projekt för att åstadkomma en ny samhällsanalys inför 2030-talet. Projektet sätter mål och prioriterade områden för partiets politik, och tillsätter elva arbetsgrupper.

Som ungdomsförbund måste vi engagera oss i det här arbetet. Visst ska SSU vara “verklighetssynens ungdomsförbund”, som Rickard Lindström beskrev det på 20-talet. Att driva politik utan förankring i verkliga förhållanden hjälper ingen. Men 'realism' utesluter inte ideella drivkrafter och värderingar; drömmar och visioner.

Att tala om mänsklig värdighet, hänsyn, medkänsla, jämlikhet och solidaritet är inte 'mer ideellt' än att tala om effektivitet, produktivitet, eller lag och ordning. Vad vi finner viktigt och berörs av är inga 'objektiva fakta' som bara 'finns där ute.’ Att agera efter sitt samvete är inte värre än att följa den cyniska egennyttans väg. Tvärtom!

Om vi bara låter oss drivas av dagspolitikens omedelbara frågor anpassar vi oss gradvist, nästan oförmärkligt, efter högerförskjutningen av vad som betraktas som acceptabelt, önskvärt och förnuftigt i politiken. 

Utan ideologi som roder driver vårt skepp ut på politikens vida hav, medan besättningsmedlem efter besättningsmedlem kastar sig över bord. Utan roddare förlorar skeppet fart. Opinionens skiftande vindar griper tag i seglen, och kapten låter skeppet drivas än hit och än dit av strömmarna och vågorna. Ibland verkar det som att skeppet ska kantra, men på något sätt lyckas det mirakulöst hålla sig flytande. 

Här på Folkhemmet Opinion talar Wilma Fallgren-Ahlström om demokratisk socialism, blommande röda rosor och Palme. Den politiska idédebatten, skriver hon, har urvattnats och kommit att handla om rena sakfrågor. Partierna har blivit svåra att skilja från varandra, och ideologin behövs för att göra denna skillnad tydlig.

Även Benjamin Thisner menar att partiet överger sin ideologi och väljarbas för den bemedlade, villaägande medelklassen och förlorar sin förankring i facken. Fokuset på medlemsmaximering har enligt Thisner och Nathan Carlshamre skadat SSU på verksamhetens bekostnad. 

Hur det är med det sistnämnda vet jag inte. Utan medlemmar blir en förening lätt en renlärig sekt av likasinnade, blinda för sina egna skygglappar. Det är bra att SSU växer, och vi måste fortsätta växa. Men det får inte ske på bekostnad av förbundets syfte och särart, eller medlemmarnas inflytande och skolning.

Att överlåta politiken helt till förvaltarna, pragmatikerna, och de policyprofessionella underminerar partiets utveckling, medlemmarnas engagemang och demokratin själv. Som Palme sa i ett tal Länk till annan webbplats. på Broderskapsförbundets kongress 1970:

”Vi behöver aldrig bli värnlösa offer för anonyma krafter. Vi behöver aldrig överlämna beslut till experter och specialister. Politiken är åtkomlig för var och en att bedöma. Ty den bestäms ytterst av värderingar och idéer”.

Att Lisa i sitt första maj-tal Länk till annan webbplats. ställer krav på partiledningen under parollerna: “kraft för rättvisa” och “ta tillbaka den demokratiska utvecklingen över samhällsutvecklingen!” är jävligt bra. Fortsätt så! Vår vilja måste ha en inriktning och förändringen ett mål. Vi måste vara en rörelse som kännetecknas av integritet, handlingskraft och självförtroende. Vi kan inte vara något slags blötdjur som i avsaknaden av ryggrad kan böja sig hur långt som helst.

Så, studieledare i landets klubbar och distrikt, förenen eder! Bjud in arbetsgrupperna för att delge era synpunkter; bilda studiecirklar om de prioriterade frågorna; gör studiebesök hos era lokala skolor, företag, HVB-hem och fritidsgårdar; ordna film- och spelkvällar, samarbeta med andra föreningar på era orter och andra klubbar i era distrikt. 

Och fan, se till att ha kul!

Egil Sturk, ledamot i SSU Kiruna